Ja, jag är hemma idag också. Och frågan är om jag är frisk nog att gå i morgon? Eller ens någonsin? Just nu känns det som att förkylningen aldrig kommer att gå över... *trött*

Huvudet känns tungt, halsen svullen (men värker inte längre), nästan täppt och så torrhostar jag så jag får blodsmak. Nice.

Snart blir det frukost. Rejäl så jag kan proppa i mig vitaminer! Bror var förbi igår med multivitaminer som jag åt i våras och tyckte att jag blev piggare av! Hoppas hoppas!

Sen hade det inte skadat om jag började äta bättre när det gäller frukt och grönt! Jag är värdelös!

Det har inte blivit något skrivande idag, föga förvånande.

Och ska jag vara ärlig vet jag inte när jag får tillräckligt med inspiration, eller vad det nu kan tänkas vara som saknas, till att sätta igång heller.

Jag behöver en rejäl knuff i rätt riktning. Kanske en hård spark där bak... 

Men jag vill ju! Jag vill jag vill jag vill! Det är det enda jag brinner för just nu, och ändå klarar jag inte annat än skriva några futtiga blogginlägg om allt och inget viktigt.

Sova kanske..?

I natt drömde jag att jag gick arm i arm med en okänd man. Det var inte kärlek från min sida, men jag tror det var det från hans... Känslan i drömmen var bara... trevligt! Vänskapligt!

Men jag bryr mig ändå inte om att berätta det för maken. Det kan väcka viss oro. Onödigt.

Ingen söndagsångest! Skönt. Men så vet jag inte heller om jag ska gå till jobbet eller inte i morgon. Förkylningen håller ett stadigt grepp om mig fortfarande. Lika bra att ta det lugnt en extra dag. Jag tror det blir så.

Fick några lugna, sköna, ensamma timmar i förmiddags! Guld!

Stortjejen hade T här och lilltjejen F. Till lunch blev det nudelsoppa, till barnens stora förtjusning. Och min också! Enkelt och rätt så gott! Men framför allt enkelt! Me like enkelt!

När solen sken och det var skönt ute pillade jag lite i trädgården, klippte bort lite vissna blommor och blad.

Hängde upp en omgång tvätt ute - den doftar ljuvligt nu!

I övrigt har det inte blivit så mycket mer än soffnötning. Facebook en del.

Och så bloggat.

Maken har varit ute och cyklat. Jag har röjt i köket... Vikt lite (ytterst lite) tvätt.

Bror har levererat produkter. Vitaminer! Yes! Nu ska jag bli frisk och pigg! 

Nu sitter jag och äter godis. Och det smakar gudomligt!

Snart gå och lägga mig. Snart... ska bara först.

Jag är så godissugen att jag tror jag går åt snart! Samtidigt sitter jag och klämmer på fettvalken på magen och tänker (inser) att jag borde låta bli, jag borde vara stark och ståndaktig!

Och samtidigt tänker jag, sista gången idag. Lovar. Sista gången jag äter godis sen får det vara bra.

Jag vet (veeeet) att jag lurar mig själv, för varje söt sak jag stoppar i mig desto svårare blir det att sluta.

Ibland blir jag bra trött på mig själv. 

Det kommer sluta med att jag äter godis ikväll. Och ångrar mig efteråt. Jag vet det. Lika bra att förlika mig med tanken.

Men nu är det dags att ge barnen kvällsmat. De borde duscha också, men det är kanske lite sent påtänkt nu? (Sanningen är den att jag inte orkar eller har lust. Vad är det med mig???)

Nu har jag tröttnat på att inte göra något annat än att sitta och lata mig.

Antingen kan jag tömma diskmaskinen och diska (en väldig massa) glas. Eller så kan jag vika lite tvätt.

Kul val jag har.

Helst av allt vill jag bara äta godis!!! Massa godis!

Maken och jag njuter varsin kopp kaffe och chokladbit... med varsin bärbar i knät. Tyst och lugnt.

Njuter av att helgen fortfarande är här... och förtränger att det snart är ny arbetsvecka...

Jag är så godissugen. Så himla godissugen att jag varit och dragit i lådan där jag tror att godiset ligger. Turkisk peppar. Mmmmm!!!

Och jag som hade slutat äta godis... Men idag. Det går inte. Jag kommer att öppna påsen. För att jag vill synda! Jag väljer att synda! Jag väljer att vara svag och vräka i mig massor av onödigt socker och färgämnen!

Trots att jag vet att jag kommer att ångra mig. Gruvligt.

Gillar inte när barnen bråkar. Särskilt inte när det även är andra barn med och bråkar. 

Just nu tjafsas det en massa på övervåningen. Och jag kan inte riktigt avgöra vad som är lek och vad som är bråk...

Hoppas de lugnar ner sig. Och att de sänker sina pipiga röster!

Sa jag att jag var trött idag?