Fy vilken morgon. Maken är bortrest och jag har hela ansvaret. Gymnastikpåsar som inte var förberedda; skorna, passar de? Storasyster som inte ska äta frukost på fritids utan hemma... och det hade jag glömt! PANIK är ordet som beskriver dagens morgon.

Jag har haft en obehaglig känsla hela dagen idag, som om morgonens känsla av otillräcklighet har följt mig hela dagen, utan att jag har lyckats skaka av mig den... Eller så är det något annat som jag inte kan sätta fingret på.

Nu ska jag snart fixa lite middag eller mellanmål. Fyra hungriga magar vill bli mättade.

Uppropet är klockan nio i morgon bitti och jag tänker låta barnen äta frukost hemma och därefter gå till skolan, men jag tänker inte gå med dem på uppropet den här gången. De är för stora nu och har hunnit gå ett par år i skolan, det är inget som är särskilt nytt.

Nästa vecka är det lite barnkalas som ska osa:s och köpas presenter till. Gud vad jag hatar barnkalas. Jo, faktiskt.

Jag längtar efter att få barnens scheman så att jag får lite koll. Och vilka kvällar de kommer ha scouter, fotboll, judo och andra aktiviteter! Jag vill kunna planera in egentid! Eller bara få grepp om vardagen. Veta vilka dagar som blir stressiga och vilka som blir mer behagliga.