Eller snarare, jag älskar, långa mysfrukostar på helgerna. Sitta länge länge och bara äta, läsa tidningen (eller bloggar!) och bara mysa.

Idag unnar jag mig mysfrukost i soffan. Tjejerna har redan ätit och är uppe med sina kompisar, och jag sitter här och äter (sen) frukost och njuuuuter. 

Jag frågade tjejerna för en stund sen om de ville ha frukost, "snart" fick jag till svar.

Inte mig emot. Visserligen är jag hungrig, men att bara få sitta i lugn och ro. Njuta av lugnet och stillheten, det är livskvalitet!

Nu låter jag som värsta tråkmånsen förmodligen! Men det är ju inte så att jag alltid vill sitta ensam och ha det tyst! Men ibland är det skönt, och välbehövligt.

Söndagmorgnar och söndagförmiddagar. Särskilt de när jag är nästan ensam hemma. Jag gillar tystnaden och stillheten som sprider sig i huset.

Känslan av att bara vara!

Bara så där! Snabbt gick det!

I morgon (jo, det känns som lördagkväll fortfarande) ska maken och sonen på fotbollsturnering eller cup, i flera timmar. Jag och tjejerna får stanna hemma. Vilket gläder mig! Jag älskar att vara hemma och bara vara! Uuuunderbart!

Kanske börja skriva? Eller kanske inte.

Nu är det sängen och sova som gäller. Gud så skönt!

En blandad dag. När jag vaknade kände jag mig inte särskilt kry. Ont i huvudet (vilket kan ha berott på vinet igår kväll), ont i halsen och krassligt allmäntillstånd. Undrade i mitt stilla sinne hur det skulle gå med middagen.

Men det gick bra. 

Det fanns andra som hellre pratade än lyssnade, kommunalrådet och min man till exempel. Typiskt politiker *skratt*

Slappade större delen av dagen och tack vare det, och två Treo, så piggnade jag till framåt eftermiddagen.

Maten var makalöst god och vinet likaså.

Vi fick även två flaskor vin, vilket är trevligt eftersom de som gav oss det är med i Munskänkarna. Och således duktiga på vin. Tror jag och hoppas jag...

Jag är som vanligt oftast ganska tyst och tråkig - vad ska jag prata om? Jag kan inte prata om ointressanta saker med människor jag inte känner. Det går inte. Jag sitter hellre tyst då. Uppfattas nog som tråkig. Eller blyg. Och tråkig. Men ganska snäll. 

Jag hoppas att min förkylning är på väg bort. Jag vill bli frisk och pigg och stark igen! Och kunna ge mig ut och springa igen! Vill ju bli någorlunda vältränad ju! Mår ju om inte annat väldigt väldigt bra när jag tränar regelbundet.

MER TRÄNING ÅT FOLKET!!!

Det kom regn strax efter att jag körde igång tvättmaskinen, så det får bli till att hänga tvätten inne. Vad trodde jag??!

Jag känner mig hyfsat pigg just nu. Barnen har fått hjälpa till att damma lister och fönsterbänkar och maken, eller något av barnen får hjälpa till att dammsuga sen. Eller så gör jag det själv, ett snabbt svep, borde jag fixa.

Jag ska ta mig lite lättare lunch också. För att kunna stoppa i mig lite kosttillskott! Sen kanske en Treo kan lätta upp dimmorna i huvudet? Och få förkylningen att dra sig tillbaka lite, tillfälligt. Jag vill ju vara en bra och trevlig värdinna ikväll! Det kan hända att det blir lite politiksnack, och jag är ju inte särskilt insatt... Jo, jag vet ju vad jag tycker och tänker - men att kunna formulera det utan att bli flummig...? Nä, det går inte! Jag får alltså försöka charma dem på annat sätt! 

Varför körde jag inte igång en maskin med tvätt innan frukost? Då hade den varit klar att hängas ut nu, nu när solen börjar kika fram.

Jag gör det nu. Så kommer väl regnet om någon timme...

Klockan är elva snart och jag undrar allvarligt talat hur jag ska göra för att bli pigg tills i kväll. Att ställa in middagen finns inte på kartan. Den ska genomföras och jag måste vara på topp. Det är ju för fasen kommunalrådet med respektive som kommer. Samt några till. Med respektive. Jag Måste vara på topp. 

Treo ett par timmar innan? En stilla promenad på eftermiddagen? En tupplur? En varm dusch som avslutas iskall?

Och sen en putt mig i diket-drink att låta gästerna mjukas upp av när de kommer?

Jag får lägga en omsorgsfull make up och något färgglatt på läpparna, som tar fokus från mina trötta ögon.

I-landsbekymmer av rang!